About

Kjersti Webb

Originally from Sweden, Kjersti moved to the US in 1996 to study at the Dell `Arte School of Physical Theatre in Blue Lake, California. She also has extensive training in the Jaques Lecoq and Phillipe Gaulier physical theatre lineages. She holds a double major BA from Naropa University (theatre and painting) where she explored the intersections between space, light, ordinary objects, and mindfulness. Over the past two decades she has worked as an actor, physical theatre maker, lighting designer, painter, mother, peacebuilder and theatre instructor. She moved back to Sweden in 2011 with her husband and two daughters and currently resides in Falun. 

 Forgotten pieces

 As an actor/painter/lighting designer I love exploring ordinary objects and ordinary spaces so I can give the audience a new experience of the everyday.

I love the space in between. I love imagining what happens to stuff when we are done with it. There’s humor in the mundane, magic in the things we just pass by.

By changing the composition and placement of the ordinary, new stories surface. This is why I always try to look at things from another perspective, an angle that is askew. The everyday things that we are so willing to abandon, then become more than they were born to be.

I love that.

på svenska

Kjersti Webb

Kjersti flyttade till USA 1996 för att studera vid Dell `Arte School of Physical Theatre i Blue Lake, Kalifornien. Hon har omfattande utbildningar inom fysiska teaterlinjerna Jaques Lecoq och Phillipe Gaulier. Hon har två kandidat examen (teater och konst) från Naropa University där hon utforskade kopplingen mellan rymd, ljus, vanliga föremål och mindfulness. Under de senaste två decennierna har hon arbetat som skådespelare, fysisk teater skapare, belysnings designer, konstnär, mor, fredsmäklare och teaterinstruktör. Hon flyttade tillbaka till Sverige 2011 med sin make och två döttrar och är för närvarande bosatt i Falun.

Bortglömda bitar

 Som skådespelare / konstnär / ljusdesigner älskar jag att utforska alldagliga föremål och alldagliga utrymmen så att jag kan ge publiken en ny upplevelse av vardagen.

Jag älskar utrymmet mellan saker och ting. Jag älskar att föreställa mig vad som händer med saker när vi slängt bort dem. Det finns humor i det vardagliga, magin i de saker vi bara passerar förbi.

Genom att ändra sammansättningen och placeringen av vanliga föremål dyker nya idéer, historier, tankar upp. Det är därför jag alltid försöker titta på saker ur ett annat perspektiv – ur en annorlunda vinkel. De vardagliga sakerna som vi är snabba att överger blir då mer än de var först tänkt att vara.

Jag älskar det.